Livet och papperslapparna

Något av det roligare i tillvaron är att komma hem med väskan fylld av små lappar med anteckningar på. Knöliga lappar med mer eller mindre läsliga meddelanden på.

Dessa lappar vittnar om kreativiteten, infallen och intrycken. Lapparna är nämligen protokoll över plötsligt uppdykande tankar och annat som är värt att komma ihåg.

Att gå igenom och upptäcka hur mycket som ryms i de fragmentariska orden på lapparna är livgivande.

Och så ibland upptäcker man att tanken inte klarade att sättas på pränt utan får lov att kasseras istället för att tas om hand.

Och så det sorgliga: när man omöjligt kan förstå vad det står eller vad det betyder. När man inte kan fånga in vad det var som var så värdefullt att orden prompt måste nedtecknas.

En massa konsekvenser av några nedrafsade ord på en papperslapp. Ett slags exposé över livets olika sidor och prång blir det: begripligt, användbart, fruktbart, otydbart och gåtfullt.

Inte utan att man förstår det djupt tragiska i att ha tappat sin papperslapp:

Du tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin (Barfotabarn 1933)