Rom och enheten i Kristus

För ett par veckor sedan ägde ett historiskt möte rum i Rom. Det var en delegation med svenska pingstvänner och katoliker som gemensamt besökte Rom och påven. Mötts till samtal och gemenskap har gruppen gjort i flera år, så det var inget nytt. Åsikterna om dessa möten går lite isär i de kristna leden och nu när det blev aktuellt med en resa till Rom väcktes det liv i åsikterna igen.

Personligen har jag svårt att förstå faran i att möta och tala med trossyskon. Gud är densamma och om vi ser på varandra och möter varandra med Guds ögon kan det knappast bli annat än bra. Hur som helst tycker jag det är bra att människor tänker till, tycker och framför sina funderingar Sådant är sunt och bra. Alla kan inte tycka lika om allting, men alla borde försöka ledas av respekt för andra. Nu har syster Veronica, som är katolik och en av dem som ingår i mötesgruppen och alltså var med till Rom, skrivit ett inlägg om saken på sin blogg. Hon skriver så klokt om ekumeniken:

Vi ska inte ”jobba” för enheten, utan vi ska ta emot det som redan finns i Guds hjärta. Ta emot varandra som bröder och systrar i Kristus, han själv kommer att föra oss samman, till den enhet han har bett för.

Låt oss be om denna enhet. Ber vi så, gör vi det tillsammans med Jesus själv.