En av de gånger jag åkte pendeltåg förbi Huddinge noterade jag att en byggnad intill spåret bar en skylt med texten ”paradisgaraget”. I huset inrymdes ett garage, som tydligen hade detta idylliska namn.
Själv tänkte jag inte särskilt mycket på bilar när jag såg den där skylten utan mest på livet och våra drömmar. Visst önskar vi allt som oftast att vi vore parkerade i paradiset, att våra liv vore lyckliga och enkla. Samtidigt är vår erfarenhet att livet endast glimtvis – om ens så mycket – bjuder oss på paradisiska omständigheter. Nej, det där med ett paradisgarage för livet är bara en illusion, så bra blir det aldrig. Dessutom står ju inte livet still, det är ständigt i rörelse. Någon parkering är det aldrig frågan om.
Så, varken parkering eller paradis, men liv, liv, liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar