Hjalmar Söderberg har lyckat med det svåra, att i några få rader fånga en svindlande beskrivning av människan och hennes relation till medmänniskorna. Så här skriver han:
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Det öppnas en glipa till förståelsen av sig själv och av andra. Detta är något att länge tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar