Skillnaden mellan sommaren och Guds ord

Sommarpsalmen En vänlig grönskas rika dräkt är en av våra mest välkända psalmer. Sången har fem verser men det är de tre första som är mest sjungna. De lyder så här:

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar,
och solens ljus
och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.



Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp
av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.



Men du, o Gud som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.


När jag i en gudstjänst var med och sjöng den här psalmen för en tid sedan kom jag att tänka på en sak. De två första verserna är naturromantiska och hyllar skapelsens skönhet i alla dess delar. Men den tredje versen har en annan karaktär. Vad är det egentligen den berättar? Jo, mot bakgrund av den där ljuvligt somriga skönheten som målas upp i vers ett och två ställs Guds ord. Naturen och sommaren är skön och tilltalande, men förgänglig. Guds ord är bestående, till och med det enda som är beständigt.

Den tredje versen uppmanar oss att inte så totalt tjusas av sommaren och naturen att vi tappar bort det varaktiga. Det här är en tankeställare, för hur mycket talar vi inte om vädret och hur lite om Guds ord.