Helgarderad kärlek

När Jesus får frågan om vilket bud som är det största svarar han att det är det som lyder så här:

Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.” (Matt 22:37)

Detta är intressant, för vad innebär det egentligen att älska med hjärta, själ och förstånd? Utan att dyka särskilt djupt tänker jag att det till exempel skulle kunna tolkas ungefär så här: Att älska med sitt hjärta är fyllt av känslor, men det rymmer också en tanke om att vara helhjärtad. Att älska med sin själ kan vara att ta med hela det som är jag i att älska Gud, att låta min oförvanskade personlighet älska Gud. Och att älska med förståndet skulle kunna vara att ha beslutat sig för att älska, ett löfte som inte bara är en känsla utan också ett intellektuellt ställningstagande.

Då kompletterar de olika sätten att älska Gud varandra, som ett slags helgardering. Fiffigt!