Tron är grunden

Petrus bjuder oss, i ett av sina brev i Nya testamentet, på en intressant turordning. Så här står det:

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. (2 Pet 1:2–8)

Först målar Petrus upp vad Gud har gjort, det han gett oss som människor. Sedan kommer vad detta får för följder. Det är på grund av det som Gud redan gjort som vi ”med all iver” kan ”foga styrka” till tron. När detta är gjort är det kunskap som fogas till styrkan och till kunskapen fogas självbehärskning, och så vidare.

Det finns många intressanta saker att notera här, men jag tänkte främst på att tron kommer först i uppräkningen. Hur man får tron står det inget om, den förutsätts. Det krävs alltså inte vare sig kunskap, styrka, uthållighet eller något annat för att tro. Först kommer tron och sedan det andra, steg för steg, efter tron. Är inte detta fantastiskt!

Tro är att hysa tillit till Gud och det Gud har gjort för oss. Tro är inte att kunna förklara, eller att begripa eller att vara perfekt. Nej, tron är starten till vår utveckling som goda människor. Först kommer tron, sedan, styrkan, därefter kunskapen och så vidare. Och tro, det kan vi göra inte för att vi är något i oss själva, utan för att Gud har gjort allt som behövs för att tro. Sedan är tron grunden för allt det där andra.