Jag är mycket förtjust i Björn Ranelids böcker. Den senaste jag läste var Tusen kvinnor och en sorg. Från den delar jag med mig av en del av det som jag särskilt fastnade för.
Ranelid talar så vackert och vördnadsfullt om nunnornas verksamhet. Det sker nästan lite i förbigående, hans omtalande.
Nunnorna i Glumslövs kloster ber sex timmar om dagen. Annars faller världen samman, ty den är trasig.
Bön som det som håller uppe världen? Ja förmodligen är det så.
Kanske faller världen samman om nunnorna och alla de andra upphör att be.
1 kommentar:
oj,de var verkligen vackert skrivet.tänk så många böner som sänds iväg..det är märkligt och underbart.tänk så mkt som kanske hänt om inte dessa böner betts..
kramis<3
Skicka en kommentar