I den som av omgivningen ses som den obetydligaste människan hittar Ranelid en likhet med Gud. Det är så vackert, att det egentligen saknar ord.
Dit [till Frälsningsarmén] går inte en annan man som söker trängsel och någon att andra på. Halva byxbenet är borta när snön faller. Som hunden lyfter han det vänstra benet och kissar i första bästa öga. Han får byta namn i varje mun, men det sägs att han heter Bill och deserterade från kriget. Han har bröder i New York, London och Paris. Han mumlar ständigt och fräser omkring sig. Ett har han gemensamt med Gud. Båda saknar fast adress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar