I ett av tidningen Skrivas
nummer från i höstas stod följande tips till presumtiva författare:
Nästa gång du irriterar dig över
den gamla damen som fumlar med mynten i Ica-kön ska du föreställa dig att du är
den människan. Utmana dig själv att göra samma sak när din sambo eller chefen
går dig på nerverna. Iaktta också deras rörelser och vad de säger. Du blir inte
bara en bättre författare med fördjupad förmåga att skildra karaktärer, utan
tränar också upp din empati och närvaro. Som en bonuseffekt behöver du aldrig
mer ha tråkigt medan du köar.
Naturligtvis är det ett utmärkt tips till den med
romanambitioner, att sätta sig in andras situation ökar möjligheterna att kunna
skildra intressanta och trovärdiga karaktärer i sin berättelse.
För mig att samma tillämpning också användbar ur ett helt
annat perspektiv. Genom att tänka att dessa andra lika gärna kunde varit jag
övar jag mig i empati och solidaritet. Det ökar också min förståelse för andra
människor och hurdana de är. Genom att försöka förstå deras situation och vilka
de egentligen är övar mig också i att se andra människor med Guds ögon, vilket
gör mig till en mer Jesuslik människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar