Tron på vad då?

Även om jag långsamt håller på att vänja mig reagerar jag alltid när någon talar om isg själv som troende. Jag har lite svårt för det uttrycket. För vad berättar det egentligen? Inte mycket. Alla tror vi väl på någonting. Det kan vara Gud (vilken gud?), vetenskapen, ödet, mig själv eller något annat.

Jag föredrar själv att tala om mig som kristen, inte som troende. Jag är förvisso troende, men kristen berättar vad det är jag tror på , inte bara att jag tror. Nu är visserligen inte kristen heller någon direkt exakt beskrivning av tron, men ger en fingervisning om vilken slags tro det är jag har.

Kanske är det obetänksamhet, kanske är det en anpassning till samtiden, kanske är det något helt annat som gör att människor ibland kallar sig troende snarare än kristna. Jag tycker det är synd. Visst är ordet kristen behängt med en del belastning som man inte vill stå för, men betänk då på vad ordet stod för när det började användas. ’

Det var i Antiochia efterföljarna till Kristus för första gången kallades för kristna (Apg 11). Vad kännetecknade dessa kristna? Jo, de trodde på Jesus som Guds son, som deras frälsare och som den som lever och ska komma tillbaka en dag för att döma levande och döda. Detta är klassisk kristen tro. Det är vad jag menar när jag talar om mig själv som kristen.

Kristen tro är inte tro i största allmänhet. Nej, kristen tro har ett innehåll. Detta innehåll är det som är helt avgörande. Var gärna troende, men vad du tror på är viktigare än att du betecknar dig som troende.