Första inlägget

Just precis nu är det jubileum här på bloggen. Det är nämligen sju år sedan jag började blogga. Så här skrev jag i det allra första inlägget:

Att mötas utan att träffas tycks vara något av tidens signum. På bussen eller tåget är det till exempel inte ovanligt att alla talar, men det är inga som talar med varandra, utan alla sitter med varsin telefon och talar med någon som är någon annanstans. Så består gemenskapen mera av att alla gör samma sak samtidigt, än av att man gör det med varandra. Ganska sorgligt egentligen. Vi har fler kommunikationsmöjligheter än någonsin, men frågan är: När träffas vi?

Ur det perspektivet är ju en blogg helt enkelt en påtaglig bekräftelse på denna tidsanda. Vi kan alla delta i ett och samma samtal, men vi behöver aldrig träffas för att göra det, utan vårt möte kan äga rum utan att vi är där.

Förstår egentligen inte vitsen med en blogg, vill se människor jag talar med. Men är samtidigt intresserad av denna kommunikation där mötet är en frånvaro. Så låt oss pröva. Jag skriver, andra skriver, vi läser, något händer - men vad?

Tanken har funnits en tid och stört mig. Tanken på att trots mina frågor och mitt motstånd ändå falla till föga för bloggandet, och nu har jag en engagerad medmänniska som uppmuntrat mig och uppenbarligen fått mig att tippa över kanten och falla fritt i den rymd som denna mötesplats är. Förmodligen trodde hon inte att det skulle vara så enkelt - men tack för hjälpen, kanske kan detta, trots allt, bli spännande.