Mota egoismen

Förmodligen är det så att få av oss skulle påstå att vi är egoistiska. Vi vill gärna vara öppna och generösa människor, men jag tror dessvärre att vi inte är det så ofta som vi tror och hoppas. Vi lever i ett samhälle och en tid, som i vår del av världen, präglas enormt mycket av en egoistisk fokus.

Vi anser att vi är värda än det en än det andra och ständigt ska belönas. Vi bryr oss lite eller inte alls om varandra, men mycket om oss själva. Solidaritet är inte bara ett främmande ord för många, utan också ett främmande sätt att tänka och vara. Ja, exemplen kan radas upp.

Självklart är det många människor som också gör oegoistiska saker, men eftersom vi lever i ett sammanhang som är mycket präglat av egoism vill jag höja en varningsflagga. Även om man inte vill är det oundvikligt att inte påverkas av omgivningen. För att undvika att blir helt impregnerad av egoism tänker jag att det finns i alla fall två viktiga saker att göra.

För det första att se till att så långt det är möjligt omge sig med människor som förmår tänka på mer än sig själva, för man blir nämligen som man umgås. För det andra att ta sig an något som motar egoismen i det egna livet. Det kan vara att engagera sig i flyktingarbete, i ideell läxhjälp, i arbete på second hand, eller något annat. Eller så kan det vara att ge sig i kast med handarbete för välgörenhet. Jag tänker återkommande på det när jag stickar eller virkar något litet plagg som ska till en världsbebis, att detta handarbetande inte bara hjälper den som får mössan, tröjan, sockorna eller vad det nu är. Det hjälper i allra högsta grad också mig. Hjälper mig att använda min tid, mina pengar, mina förmågor till något som inte bara handlar om mig. Det egoistiska i detta handarbetande är det nöje som jag får uppleva av allt stickande och virkande, men att ha detta nöje för andras skull är hälsosamt för en nutidsmänniska.