Jesaja i Bibelns gamla testamente är en spännande bok med
många tankeväckande och därtill poetiskt vackra texter. En av dem är den här:
Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd
med sina fingrar? Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna
på våg? Vem kan styra Herrens tankar, vem ger honom råd och kunskap? Vem rådgör
han med, vem kan ge honom vishet och lära honom den rätta vägen, skänka honom
kunskap och leda honom till insikt? Folken är som droppar ur ett ämbar, som
dammkorn i en vågskål. Fjärran länder väger lätt som stoft. Libanons skog
räcker inte till ved, dess djur förslår inte till brännoffer. Alla folk är som
intet för honom, som mindre än intet räknar han dem. Med vem vill ni jämföra Gud,
vad vill ni likna honom vid? En gudabild som konstnären gjuter, som guldsmeden
täcker med guld och förser med kedjor av silver? [---] Man väljer trä som inte murknar och anlitar en skicklig
konstnär, som kan ställa upp sin gudabild stadigt. Förstår ni inte, hör ni
inte? Har det inte sagts er från begynnelsen, har ni inte vetat det sedan
jordens grund blev lagd? Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som
myror. Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i.
Han gör furstar till intet, utplånar jordens härskare. Knappt har de såtts,
knappt planterats, knappt har de hunnit slå rot, så andas han på dem och de
vissnar, stormen för bort dem som boss. Med vem vill ni jämföra mig, vem är min
like? säger den Helige. Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt
detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar
upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Jakob, hur kan du tala så, Israel, hur kan du säga: ”Jag vandrar osedd av
Herren, min Gud tar sig inte an min sak.” Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han
mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den
svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och
falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De
springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. (Jes 40:12-31)
När jag läser detta tänker jag på att vi så ofta får för oss
att jämföra Gud med någon eller något för att försöka förstå vem Gud är. De där
jämförelserna blir alltid fel. Själva definitionen av Gud är att Gud är
annorlunda än allt annat och alltså inte kan jämföras med vare sig någon annan
eller något annat. Gud är alltid större, mäktigare, kärleksfullare.
En annan sak jag tänker på är att då vi upplever att Gud
inte passar in i det som vi tänker, vill och förstår är det inte Gud som ska
definieras om. Det är helt enkelt en följd av att Gud är större, mäktigare,
kärleksfullare.
En tredje sak jag tänker på är att när Gud inte gör som jag
vill – inte svarar eller griper in – så berättar det något om både Gud och mig.
Det berättar att Gud är större, mäktigare, kärleksfullare än allt och alla
andra och att jag omöjligen kan förstå konsekvenserna av det full ut.
Så låt Gud vara så stor som Gud är (det vill säga
obegripligt stor i sin makt och kärlek).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar