En sista text (för den här gången i alla fall) med
inspiration från Thomas Mertons Resa i
den inre verkligheten:
När vi förvaltar får vi lämna
ifrån oss det som är vårt bara för att få tillbaka det med ränta.
Detta är självklarheter för de allra flesta av oss när det
gäller bankmedel och annat som vi med glädje lämnar åt andra att förmera så att
vi kan få mera tillbaka. Frågan är varför det är långt ifrån lika självklart
när det gäller att förvalta det vi fått av Gud?
När vi i vårt förvaltande låter Gud ta hand om oss och det
vi har händer det nämligen något stort:
Vi inte bara har mer än vi hade,
utan blir mer än vi var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar