Köpfritt

Köpfri vecka. Ja, jag har haft en sådant. Köpfri i en absolut mening, inte en sak har jag köpt. Ingen mat, ingen bensin, ingen biljett, inget frimärke, ingenting. Det var inte alls planerat utan bara blev så och det var först efteråt som jag insåg hur det blev. Okej då, det frammanades av en för tillfället trängd ekonomisk situation, men om det bara berott på den hade det inte blivit en hel vecka som köpfri.

Eftersom denna köpfrihet (friheten från att köpa) till stor del sammanföll med inledningen av fastan tyckte jag att det var riktigt bra att det blev så. Nu tänker jag att det där skulle kunna bli något återkommande. För visst borde det vara möjligt att planera sitt liv på så sätt att man under en veckas tid klarar sig utan att handla något? Det gäller ju att inte bunkra upp för mycket i förväg, då försvinner ju själva poängen med det hela. Poängen är att ta vara på det man redan har, att vara tacksam för det man har och att spara pengar förstås.

Jag tänker prova att ha detta fler gånger, en vecka i månaden känns rimligt. Svårast känns, rent spontant, att inte tanka bilen på en vecka (man måste ju till jobbet, liksom), men det går förstås att lösa om man bara tänker sig för. Trots allt är en köpfri vecka nu och då ett relativt enkelt sätt att påverka sin livsstil.