Läsning ur Psaltaren

Psaltaren är en fantastisk bok i Bibeln. Jag återkommer ofta dit. Jag känner igen mig i beskrivningarna, jag blir uppmuntrad och utmanad när jag läser. Och ibland uppretad.

I den första psalmen i Psaltaren talas om lycka. Med utgångspunkt i den psalmen tänker jag så här: Lycka är att följa Herren. En annan lycka är den ytliga känslomässiga. Det står inget i psalmen om var vägen bär, men Herren är med på de rättfärdigas väg. Detta får vi veta i psalmen och det räcker.

Visst är det så, att det räcker att veta att Gud är med. Sådant är nämligen löftet: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20b). Samtidigt känns det ju inte alltid bra bara därför. Då får man påminna sig om att Lyckan som finns i att följa Gud, den är av en annan art än den känslomässiga. Den lyckan handlar om tillit och förvissning, om framtidshopp och vetskap om hjälp i nödens stund – även om hjälpen inte alltid ser ut som vi hade trott att det skulle se ut.

I nödens stund ropar jag till dig,

och du svarar mig.(Ps 86:7)