Detta, ur Thomas Mertons Resa
i den inre verkligheten, är så smärtsamt och svindlande vackert:
Ingen är mera ensam än en präst
som får vara till hjälp för många. Han är isolerad i den fruktansvärda öken som
består av hans medmänniskas hemligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar