Det finns en tröst i att påsken på ett särskilt sätt är
gråtens högtid. Efter långfredagens dramatiska händelser är påskafton den dag
som befinner sig liksom i ett vakuum – mellan död och liv, mellan nederlag och
seger, mellan förtvivlan och hopp.
Gråten har sin plats här. Vi gråter av förtvivlan, vi gråter
av sorg, av ensamhet, av glädje, av själva livet. Vi gråter våra egna tårar, vi
gråter någon annans tårar. Vi gråter och mitt i alla tårar finns vetskapen: att
detta är en dag då Gud själv gråter med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar