När jag såg dagens datum slungades jag många år bakåt i
tiden, ända till de händelser som gjorde denna dag till en minnesdag. En
sorgens minnesdag. Det är sorgligt och påminner så smärtsamt om livets och
vänskapens ändlighet.
Men så lyfter jag blicken och ser de dagar som ska komma.
Påsken. Då är det återigen dödens minnesdag. Men det är också uppståndelsens
glädjedag. Den dag som berättar att döden inte är slutet. Det finns inget slut,
bara evigt liv.
Med den lyfta blicken, som ser framåt, blir minnet från
dåtiden löftet om framtiden. Dödens udd är bruten – livet segrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar