I en låda
I en liten låda intill mitt skrivbord trängs nu almanackor för tre olika år. De har blivit kvar, ingen har sorterat bort dem till andra platser, än den som är avsedd för material för daglig användning.

Slår upp dagens datum i de tre årgångarna och noterar, bedrövat, att detta tycks vara den tråkigaste av de tre dagarna. Idag är det tomt, förra årets motsvarighet innehöll bland annat ett besök från Kina, ser jag.

Finns tiden där i almanackorna? Är den fångad i och med de små anteckningarna? Jag vet inte, men på ett sätt är det nog så, för vad är tiden utan sitt innehåll? Det som fyller denna dag med innehåll lär knappast vara något värt att notera för att kunna resa tillbaka till. Eller? För vad vet vi egentligen om vad som får betydelse för oss, vilka händelser – storslagna eller obemärkta – som egentligen är av vikt.

Anteckningar i en almanacka är bara ett försök att ordna vad vi tror är viktigt, nödvändigt, roligt. Hur det verkligen ligger till med den saken, kan knappast almanackan ge oss svar på. För det krävs något annat än en resa i den ordnade, kategoriserade och uppbokade tiden.