Själv brukar jag uttrycka det som så, att jag är intresserad av mellanrum. Alltså företrädesvis det som sker mellan människor, mellan människan och det hon möter, mellan orden och mellan bokstäverna.
Mellanrummen är det som liksom inte riktigt är där och samtidigt är just det som gör att något är något överhuvudtaget. Det var förmodligen betydligt svårare att läsa innan någon kom på det briljanta, att göra mellanrum mellan orden. Och även om det gick att läsa trots att allt var skrivet i en enda följd, var man ändå tvungen att kunna identifiera de icke-existerande mellanrummen för att kunna läsa och sätta samman de enskilda orden. Det är ändå på mellanrummen det hänger.
Människan är ständigt i relation och relationen – oavsett den är till ett objekt eller ett subjekt – är det som pågår i – just det – mellanrummet. Så mellanrummens mötesplatser är ämne för mitt ständiga intresse. Något liknande anas i följande formulering av Sara Hallström:
Berättar en berättelse för att hitta hål, inte för att fylla luckor.
(Sara Hallström i Pequod 2008/42-43:68)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar