På vandring

Läser en beskrivning av att dö som jag fastnar för, då den äger ett icke så litet drag av attraktion. Det är Arne Rebergs skildring i boken Ivar Lo – de utsattas reporter (Bilda 2001) av hur författaren Ivar Lo Johansson hanterade den sista tiden i sitt liv.

Så valde han själv sitt slut drygt ett år senare då han gick till fots till Ersta sjukhus för att dö. Det var i påskveckan. En långt framskriden prostatacancer, som han hållit för sig själv och vägrat att operera, hade drabbats honom med outhärdliga smärtor. Förberedd på den eviga vilan lade han 50.000 kronor till begravningen under ett redan skrivet avskedsbrev, låste om sig för gott och begav sig ut på sin sista vandring.

Det finns på något sätt ett slags golgatavandring i den här skildringen. Beslutet att vandra döden till mötes. För att överlämna sig. Förberett och färdigt. Som en självklar del av livet. Och det är däri attraktionen ligger.