Sedan - i framtiden

Inte så sällan förundras (om det nu är rätt ord) jag över att människor i så stor utsträckning tycks vara på väg till något ”sedan” då livet ska bli annorlunda, bättre, mer meningsfullt. När solen skiner igen, när jag är ledig nästa gång, när lönen kommer, när barnen blivit stora, när jag gått i pension, och en massa annat. En massa annat som inte är nu utan sedan och allteftersom ”sedan” inträffar är man ändå inte nöjd utan talar om och ser fram emot nya ”sedan”.

Vi tycks se fram emot ett ”sedan, utan att för den skull ha någon tydlig framtidstro. Talet om framtiden – i den mån det förekommer – blir allt dystrare, det är miljöhot, krigshot, sjukdomslarm och det ena med det andra.

Det fanns en tid då man i kyrkorna (i alla fall en del av dem) talade väldigt mycket om framtiden, det var ett ständigt ämne för omtalande. Detta tycks ha försvunnit. Så samtidigt som människorna uppenbarligen längtar efter en framtid annorlunda än det innevarande nuet, talas det inte om en sådan framtid. Drömmen lever i människan, den får lite absurda uttryck men den lever. De som har verklig framtidstro att förmedla, de tiger .

Förkunnelsen om himlen och om Jesus andra tillkommelse – vart tog den vägen?