Vi människor

Nu hör jag klockorna vid kyrkan ringa helgsmål. Detta samtidigt som jag avslutar läsningen av Björn Ranelids Öppet brev till George W Bush.

Det är en märklig bok. Självklar. Naken. Genialisk.

Ranelid beskriver inte verkligheten, han skriver verkligheten. Det är inte på låtsas, det är på riktigt. Boken är ställd till USA:s president och till mig. Vi är människor.

För den som gärna vill att Bibelns kärleksbudskap, förmedlat av och genom Jesus, ska handla om individens rättigheter kommer blir besviken på Ranelids bok. Här är det det medmänskliga ansvaret som står i centrum, väl grundat i Jesus kärleksbudskap.

Ranelid låter Jesus möte med kvinnan vid brunnen bli mötesplatsen för vänner och fiender. De samlas där vid brunnen och dricker vatten tillsammans – det livsuppehållande – och sänder varandra vidare med orden gå nu och synda inte mer.

Det ringer till helg, en av alla våra vardagar. Människans dagar, att leva sitt liv. Att stämma möte vid brunnen för att dricka av livets vatten. Alla vi som boken är tillägnad:

[D]e välartade människorna, rika och fattiga, horor, alkoholister, narkomaner, banditer och hem- och hjärtlösa. Ingen är glömd eller förvisad.