Idag börjar Ramadan, muslimernas fastemånad. Är det inte rätt intressant ändå, att en religiös högtid för en religion som vi alltfort i stora stycken betraktar som främmande – trots att den har stor utbredning i vårt eget land – ändå kan bli så uppmärksammad i vårt sekulariserade samhälle. Dagens Nyheter skriver till exempel om hur skolor planerar och beviljar ledighet, därför att [d]et ingår i vårt arbetssätt att knyta an till elevernas vardag, deras bakgrund och kultur. Och Upsala Nya Tidning ger en god kringinformation av högtiden medan Svenska Dagbladet slår på stort med ett flertal artiklar om människorna bakom fastan.
De kristna högtiderna äger naturligtvis överdåd av uppmärksamhet, men knappast för sin religiösa innebörd. Nej, det är den sekulära konsumismen som ges utrymme i intresset. Julen, påsken, pingsten har blivit matens och köpandets helger.
Och kanske är det just det där, att det är en främmande religion det handlar om, som gör att vi lite exotiskt kan omtala en religiös högtid och dess religiösa innehåll även i det sekulariserade Sverige. I så fall börjar nästan längtan spira, att också, den i landet sedan länge etablerade, kristendomen ska bli en exotisk religion. Värd att uppmärksamma och ta hänsyn till.
1 september 2008
Högtidligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bristen på uppmärksamhet gällande julens religiösa innebörd och den uppmärksamhet Ramadan får rent religiöst har väl snarare med att Ramadans syfte är att människor i sitt handlande under den heliga månaden ska underkasta sig guds vilja, genom fasta, bön, allmosor osv. Vad ska kristna gör under julen? Jo äta god mat och få presenter. Ingen fastande, inga allmosor och inga böner hör till de kristnas handlande under julen, eller påsken för den delen heller fast att det handlar om fasta.
Så lite får väl de kristna ta ansvar för att de blivit som de blivit.
Förvisso har de kristna naturligtvis ansvar för hur julen som högtid hanteras. Eller påsken för den delen. Men att julen för de kristan skulle handla om att äta gott och få presenter är knappast en biblisk tanke. Och det är väl där skillnaden ligger: julen (och andra kristna högtider) framatälls i media inte efter sin bibliska/religiösa innebörd, utan efter den betydelse de fått/getts av det sekulära samhället. Men visst skulle det göra skillnad om kristna tog påskens utgivande kärlek och försoningens verklighet på allvar - oavsett vad media rapporterar kring högtiden i sig.
Skicka en kommentar