Mångfald

Jag har nog alltid tänkt mig att mångfald betyder rikedomen i att alla inte är som jag. Att mångfald är tillgången att människor är olika – av olika anledning. På något sätt tror jag att jag alltid förknippat mångfald med generositet gentemot andra människor. Generositet som innefattar avsaknaden av kravet att andra ska vara som jag. Och avsaknaden av kravet att de ens ska vara om jag tycker att de borde vara.

Mångfald kan med detta synsätt aldrig handla om mig som isolerad människa, utan inkluderar alltid medmänniskorna. Det ligger ju dessutom i själva ordet mångfald, som har synonymer såsom ”stor mängd” och ”myckenhet” och även en konnotation till ”pluralism” (allt enligt synonymer.se).

Mot den bakgrunden blir det lite konstigt att i ett sammanhang läsa Linda Skugges ord om mångfald:

Det är du som bestämmer vad mångfald är för dig. Det kan vara att man vill kämpa för sin rätt och stå för sina ideal och idéer och det man tror på.

Konstigt, men knappast förvånande. Det är bara så tidstypiskt.

Samtidigt, för att anspela på en bibelberättelse, bör jag akta mig att kasta första stenen. För tyvärr är nog jag upptagen med mitt eget egoistiskt bästa, snarare än att generöst höja blicken och verkligen glädjas över mångfaldens rikedom. För andras bästa är – faktiskt – även mitt bästa.