Bokslukaråldern

Slukar böckerna. Fakta mer än romaner. Så är det just nu. Samtidigt funderar jag på vad det är som får den där smått maniska ivern att infinna sig. Den där som gör att det inte går att lägga en bok ifrån sig, inte ens för det kortaste ärende. Är det boken som är så bra? Så fängslande? Så välskriven? Eller är det något utanför boken, det vill säga hos mig som läsare? En flykt? En tillflykt?

Detta är det i särklass bästa sättet att läsa böcker på, det vet jag ju sedan tidigare. Att sluka dem. Att läsa en från första till sista sidan och sedan raskt ta nästa och göra samma sak.

Fast varför det är så bra, det vet jag inte. Jag har visst fullt upp med att njuta.