Sekulär eller religiös kyrka

Det är kyrkoval i Svenska kyrkan på söndag. Viktigt på många sätt och nu redovisar Dagen hur representanter för de olika nomineringsgrupperna svarar på frågor om kyrkan och kyrkans uppgift. Dessa svar ger en intressant – om än inte nödvändigtvis vetenskaplig – bild av kyrkans syn på sig själv. I alla fall om man antar att den som kandiderar till en plats i Svenska kyrkans beslutande organ på något sätt för kyrkans talan.

Att den som ser kyrkans viktigaste uppdrag vara att ”hjälpa människor till tro på Jesus Kristus” också ser Jesus som ”Guds son, som genom sin död och uppståndelse är världens Frälsare och Herre” och tror att ”Bibeln är Guds ord och utgör grunden för kyrkans tro och liv”, är knappast förvånande. Det är lätt att i dessa uppfattningar se den röda tråden. Det är kyrkans tro och bekännelse som är grunden för det kyrkan gör och strävar efter. Att kyrkan då ska styras av dem som är aktiva, blir en naturlig följd.

Men så resonerar inte alla de tillfrågade kyrkomöteskandidaterna. Även om kyrkans viktigaste uppdrag anses vara att ”hjälpa människor till tro på Jesus Kristus”, kan man tycka att ”kyrkan ska vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige”. Två ambitioner som borde vara svårförenliga. Till detta kommer uppfattningen att kyrkan ”ska formas på liknande sätt som samhället i övrigt”, något som borde betyda att man önskar en sekulär utformning, eftersom vi har en sekulär stat och samhällsbyggnad i det här landet. Om man tänker sig att kyrkan har en religiös betydelse kan denna strävan efter det sekulära synas både märklig och svårbegriplig.

Så vad ger då detta för bild av Svenska kyrkan och dess syn på sig själv? Ja, det närmaste man kan komma ett svar på den frågan är väl att konstatera att bilden man får ibland visserligen är samsynt men i väsentligt splittrad och divergerande.

Det är sådant det ser ut, valet Svenska kyrkans medlemmar står inför. Det val som i korthet kan sägas handla om huruvida kyrkan ska vara kristen eller sekulär.