Livets vårvinter

Det är något livslikt med vårvintern. Jag kommer inte ifrån vare sig tanken eller upplevelsen. Men jag har lite svårt att sätta ord på det. Det är något med övergången, tror jag. Övergången, som samtidigt är en förvandling. Och så avtäckandet, förstås, det länge dolda kläs av och blir synligt. Så har ju livet också sina avslöjande passager, som, likt den frambrytande våren, kan föra fram livets livskraft än en gång.