Nyligen skrev jag här i bloggen om nunärvaron som blivit ett så populärt förhållningssätt. I samband med detta tänker jag på ett uttryck som är en ganska vanlig sammanfattning av det kristna hoppet. Det heter:
Redan nu och ännu inte.
Uttrycket syftar på att en del av det som är det kristna hoppet får vi ut redan här i tiden, medan mycket återstår och kommer oss till del först då evigheten tar vid. Redan här och nu får vi smaka något av den verklighet som finns bortom tid och rum. Det är möjligt tack vare nåden och frälsningens underverk genom Jesus Kristus. Det är en smak av något som egentligen inte kan rymmas i denna värld, men som ändå finns för oss, tack vare Jesus. Redan nu kan vi alltså ana det stora som ska komma. Redan nu kan vi börja förstå att livet inte är begränsat till det vi kan få och fånga i denna värld. Det är inte ens det som är viktigast, det allra bästa av det jordiska är futtigt jämfört med det som väntar den som tror. Det är inte här ännu, och ändå finns det en flik av det kommande redan nu.
Detta är den kristnes perspektiv, den lyfta blicken, aningen av en framtid då allt förändras. Frågan blir då inte hur mycket vi kan rota oss i nuet utan om vi är redo för det kommande, det som kan anas av den framtid som vi redan här får en glimt av.
Den moderna nufixeringen är kanske inte fullt ut ett kristet förhållningssätt, även om vi kan luras tror det ibland. Det timliga är nämligen inte huvudsaken för en kristen. Det som är viktigt är det som bara kan ses av den som vågar smaka en framtid, som ännu bara kan anas, men som en dag kommer i full kraft och förändrar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar