I SJ:s tågtidning Kupé ögnar jag igenom ett reportage om tågresenärer. Det är fotografier och lite text som ska skildra ”En dag i tåg-Sverige”. I en kommentar säger en av dem som samlat material till reportaget att ”Folk som åker tåg verkar vara vara ett väldigt upptaget släkte.”
Detta läser jag på en resa då jag själv först sitter försjunken i en tidskrift, sedan i en vetenskaplig artikel och slutligen i en skönlitterär bok. Någonstans mellan allt detta läsande bläddrar jag i Kupé och känner mig verkligen som en familjemedlem i det där upptagna släktet. Inte det allra minsta stressad, men med ambitionen att maximalt utnyttja all den ljuvliga lästid som tågresande möjliggör. Vad andra tågresenärer är upptagna av har jag ingen aning om.
2 kommentarer:
jag mår illa när jag läser på tåg..så jag hör väl till fikasorten eller nåt..
ang tavlor..så hänger jag också upp dem ibland för att dölja,men snarare för att dölja de man inte vill andra ska se..som typ hål i tapeten eller nåt:-)
vaknade tidiigt i dag o kunde inte sova om..så har vikt lite tvätt..
ser ut att bli en sooolig vårdag idag.:-)
kramkram
svintoflickan: Jag har övat upp min läsförmåga på tåg. Blev alltid åksjuk förr, men har successivt lärt mig. Nu går det oftast bra. X2000 kan vara lite tveksamt, men oftast går det vägen. Och i tågförseningar står man ofta still, så då går det alldeles utmärkt att läsa. :)
Skicka en kommentar