Häromdagen tipsade jag om en annan blogg, som hade ett pricksäkert och tänkvärt inlägg om alla om och borde som vi omger oss med. Jag tänker att det där med om och borde inte ligger så långt bort ifrån tanken om tur och otur. ”Om saker och ting bara varit si eller så istället, då hade jag haft turen på min sida och sluppit all otur”, till exempel. Detta får mig att tänka på en gammal kinesisk historia. Den handlar om tur. Eller om otur. Den väcker hur som helst frågan om vad som är tur och vad som är otur. Så här lyder den:
En kinesisk historia berättar om en bonde som ägde en gammal häst. En viss dag sprang hästen i väg och försvann. När bondens grannar kom och visade medkänsla, svarade bonden: ”Otur, tur, vem vet?” En vecka därefter kom hästen tillbaka och hade med sig en hel del andra hästar. Grannarna gratulerade bonden för att han plötsligt blivit rik. Men bonden svarade: ”Tur, otur, vem vet?” När bondens son försökte tämja en av dessa vilda hästar, föll han från hästen och bröt ett ben. Alla tyckte att det var sorgligt, men bonden nöjde sig med att säga: ”Otur, tur, vem vet?” En vecka senare kom armén in i byn och alla ungdomar som var vid god hälsa blev inkallade till krigstjänst. När officerarna såg att bondens son hade brutit ett ben, lämnade de honom i fred. Var det tur? Var det otur? Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar