Ibland kan det vara riktigt svårt att se något meningsfullt
i sin egen vardag. Jobbet, privatlivet, fritiden kan kännas tomt och
innehållslöst, tvingande eller utan mening.
Häromdagen var jag och lämnade några blodprover och då insåg
jag att det just en sådan där meningslös dag kan uppstå ett ögonblick då man
gör stor skillnad för någon annan. Det enda jag gjorde var att visa förståelse
för att det är en viss väntetid (i mitt fall kort) när man kommer till en drop
in-provtagning. Det är självklart för mig att det är omöjligt för personalen
att förutse hur många patienter som kommer och därför kan inte personalstyrkan
alltid anpassas efter behovet. Provtagerskan, som jag samtalade med om detta,
hade uppenbarligen haft en jobbig dag dagen innan och nu, när jag uttryckte min
uppskattning över hennes jobb och inte alls klagade över någon väntetid, såg
jag hur hennes axlar sjönk ner och hur hela hennes dag blev lättare.
När jag gick därifrån förundrades jag mest över att det var
så enkelt och kom så självklart. Jag hade inte en tanke på att göra något för
någon annan när jag begav mig till den där provtagningen. Men plötsligt hände
det. Och plötsligt var det annars ganska meningslösa uppfyllt av mening. Det
lilla jag gjorde innebar skillnad för en annan människa. Sådant behöver jag
möta ibland (eller ofta) och sådant kan jag ge, även en dag som jag kan uppleva
som grå och meningslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar