Molnen och evigheten

I våras flög jag en kortare sträcka och gjorde då följande anteckningar:

Det var snöfall i typisk april-vädersanda när jag klev på planet. Efter vacker utsikt över startbanans närområde tog vi oss igenom molnen och där får jag en glimt av evigheten. Under oss veckar sig molnen mjukt och ändlöst vackert. I horisonten går molnbädden över i blåaste blå himmel. Det är oändligt vackert. Och det påminner mig om det viktiga, att när livet tyngs av mörka moln och gråhet finns det ovanför molnen en vy bortom gråheten.

Himlens skönhet från ett flygplan är blott en glimt av den evighet, som väntar den som tror bortom livets sista moln.