19 juni 2016

Skönhetsglimt

Apropå glimten av himlen när jag flög, som jag skrev om igår: Min erfarenhet är att för att livet ska vara hanterbart behövs de där glimtarna ibland. Men de kommer inte helt automatiskt. Det är fullt möjligt att flyga jorden runt utan att se något vackert överhuvudtaget.


Vi behöver vara öppna för skönheten för att kunna se den. Och vi behöver skapa gläntor i livet där vi får tid och utrymme att låta skönheten tränga igenom. Men det är egentligen ganska enkelt: ett barn som ler, en blomma som sträcker sig mot solen – eller hukar i vinden –, vattnet som kluckar mot en klippa, tystnaden i gryningen, den friska luften som fyller kroppen och skärper sinnena (så att vi kan se det vackra).

Inga kommentarer: