Ha tid. Inte ha tid. Spara tid.

Vi omger oss med ständiga formuleringar som indikerar att vi tycks tro att vi bemästrar tiden. Vad är skillnaden mellan att ha tid och att inte ha tid? Och hur går det där sparandet av tid egentligen till? Finns det en liten burk där man kan stoppa undan ett stycke tid, för att sedan förvara en tid (!) och sedan ta fram för att använda?

Tiden finns ju inte i en existentiell mening, utan är vårt sätt att ordna och förstå tillvaron. Men på vilket sätt har vi den eller har vi den inte? Naturligtvis har vi alla lika mycket tid. Dygnet har 24 timmar, så är det för alla. Det som skiljer sig åt är vad vi gör med tiden, vad vi fyller den med. Alla har vi vår livstid till att uträtta det vi vill göra. Alla har vi alltså tid. Att inte ha tid är således en omöjlighet, för det skulle innebära att vi inte längre är en del av den värld som är vårt livsrum. Eftersom tiden inte står under vårt bemästrande kan den inte heller sparas, tid används alltid till någonting och i den meningen förbrukas den ständigt. Ingenting av den kan lagras.

I följden av detta kommer att det inte är brist eller tillgång på tid vi har, utan valmöjlighet. Att sedan känslan av tiden, dess närvaro, frånvaro, hastighet, varierar är kanske en helt annan sak.

Här finns en beskrivning av hur tiden används:
http://www.nordicom.gu.se/common/stat_xls/938_10530_anvandningstid_medier_gnsn_dag_2006.xls