Får sönder ett blad i en bok jag läser. Lagar med tejp, men det känns verkligen inte tillfredsställande. För alltid kommer nu denna boksida att vara trasig. Orsaken var en tidigare läsares alltför idoga understrykningar som jag, eftersom de stör min läsning, försökte sudda ut.

Så står den skada jag, av misstag, åsamkar denna bok inte ensam, utan den har orsaker och betydelser som står utanför min kontroll. En räcka av händelser har lett fram hit. Om inte någon annan strukit under i den där boken, om inte jag besvärats av understrykningarna, om inte jag valt att försöka sudda ut dem, om inte jag tvingats låna boken på biblioteket, om inte bara ett exemplar av boken funnits på biblioteket, om inte jag valt just den boken bland kursens valbara litteratur, om inte kursen fått en förändrad litteraturlista i sista minuten, om inte jag valt att gå just den här kursen, om inte... Ja, då hade detta aldrig hänt!

Mitt i beskrivningen av själavårdens praktik är det som det går sönder. Och det värsta är att det inte går sönder bara på den ena sidan av bladet i boken, utan även på den andra. Så är det inte en utan två trasiga sidor, trots att det faktiskt bara var en som gick sönder.

”Om inte”, är en sida av livet som vi människor ofta återkommer till. Om inte om hade funnits hade mycket varit annorlunda. Men nu finns ”om” och då kan livet kanske inte vara annorlunda – men väl bli annorlunda.

Den dubbla trasigheten, att en sida går sönder men två är trasiga, är nog så symptomatiskt för livets sammansatthet. Ingen och ingenting står för sig självt, det finns samband överallt.

Så passande under läsningen om själavården, för är det inte just det som kyrkans själavård handlar om: Så här är mitt liv till följd av en hel massa olika saker, och nu handlar det om att med det livet leva och möta framtiden. Ett liv som inte ”bara” är materiellt, emotionellt eller psykologiskt, utan också andligt. Inte bara den ena sidan av bokens blad går sönder, utan av en skada blir det två. Så hänger det fysiska och psykiska livet oskiljaktigt samman, inte bara med varandra utan också med det andliga livet. Att visa på detta torde vara kyrkans och själavårdens uppgift.