Tjugonde söndagen efter Trefaldighet
Dagens bibeltexter: Rut 1:6-19; Heb 13:2-3; Joh 11:1-7; Ps 8:5-7

Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt. (Rut 1:1-17)

Ibland säger vi att man blir lik den man umgås med. Det är förmodligen korrekt. Och då blir det inte oväsentligt vilka människor man omger sig med. I texten är det änkan Rut som, när hennes man är död, väljer att inte lämna sin svärmor, utan istället till varje pris slå följe med henne. Följden av denna Ruts envishet blir att hon får vara till stor välsignelse och också får bli en av kvinnorna i Jesus släkttavla.

Vi har möjlighet – och skyldighet – att välja, så låt oss då välja det goda. Psaltartexten talar om de oerhörda möjligheterna Gud lagt ner i människan:

Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter. (Ps 8:5-7)

Att reflektera något över vem vi, på olika sätt, slår följe med genom livet, vem vi anförtror oss åt och vem vi tar till föredöme, öppnar goda möjligheter för oss att kunna välja rätt. På samma sätt som reflektionen över vilka vi själva är i relation till människor som finns runt omkring oss, kan bli en hjälp att välja det goda. Vilket föredöme är vi? Visar vi människor till Gud som är det goda, eller visar vi dem bort därifrån?

Genom att välja rätt sällskap och själva vara rätt sällskap kan även vi, tillsammans med Rut, bli en del i Jesus familj, vi får bli Guds barn och Jesus bror och syster.

Gud, du vår Far, vår Herre och bror,
ta emot vår längtan efter det goda.
Led oss på din väg
och hjälp oss i nåd att slå rätt följe,
så att vi en dag tillsammans kan nå ditt rike.
Amen.