Domsöndagen
Dagens Bibeltexter: Dan 7:9-10; Upp 20:11-21:5; Joh 5:22-30; Ps 102:26-29

Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. (Joh 5:24-27)

Mitt i det gråa och kyliga som utgör gränstiden mellan höst och vinter infaller domsöndagen. Domsöndagen som är kyrkoårets sista söndag, därför att den berör det allra sista som, enligt Bibeln, ska ske i den här världen, nämligen domen.

Det finns ett framtidsperspektiv i talet om domen, ”den stunden kommer”, men samtidigt ett nu, ”den är redan här”. Så även om den yttersta domen ligger i framtiden och domsöndagen markerar slutet på det år som är både kyrkans och den här världens, är det samtidigt något som redan är här.

En dom har alltid två möjligheter, antingen är den friande eller så är den fällande. I den yttersta domen, på den yttersta dagen, då Jesus ska döma levande och döda, finns inte längre någon möjlighet att ställa till rätta för att få en friande dom. Det är domen i den stund som kommer. Men domen i den stund som redan är här, ger oss möjlighet till det enda som kan frikänna oss i den kommande yttersta domen: att tro på Jesus som Frälsare och Herre. Den som hör och tror på Gud och Guds ord, har evigt liv. Döden har blivit liv och på det biter ingen dom.

Det är Jesus som, på Gud Faderns uppdrag, är domaren. Jesus kan döma för att han är Människosonen. Ty Människosonen är den ende som vet både hur det är att vara Gud och hur det är att vara människa. Det är på grund av Jesus som det överhuvudtaget är möjligt att bli frikänd i domen – en möjlighet att ta vara på, genom att tro, ta emot och låta sig förvandlas genom frälsningens gåva.

Då finns det hopp. Det finns ett nu med förberedelsens möjlighet, det finns ett sedan med frikännelsens möjlighet och det finns en evighet då allting är förvandlat, nytt och slutgiltigt.

O döm oss Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
(Anders Frostensson)