Ärenden
Går för att uträtta några ärenden. Först ska jag hämta ut en biljett och detta ska göras hos det lokala ATG-ombudet. Så jag beger mig till detta. Tror jag i alla fall, men då jag står där och sträcker fram min lapp med koden till min biljett, får jag veta att detta inte är något ATG-ombud. Eftersom stället ifråga, så vitt jag begriper, tar emot olika typer av spelkuponger utgick jag ifrån att spel är spel och det betyder att detta är ett ATG-ombud. Men så enkelt är det tydligen inte, så jag blir hänvisad vidare.

Väl på plats hos rätt ombud får jag veta att det inte går att betala med min typ av betalkort. Eftersom jag innehar ett av de i Sverige allra vanligaste betalkorten och det numera är ganska ovanligt att man inte kan betala med kort, blir jag lite förvånad men godtar faktum och drar mig tillbaka, samtidigt som jag sneglar på de två kortavläsarna (eller vad det nu kan heta, de där apparaterna där man drar sitt kort, slår in sin kod och trycker på den gröna knappen) som står vid kassan där jag nyss stod.

Så beger jag mig för att uppsöka en uttagsautomat. Den första jag kommer till är ur funktion, vid den andra är det, till följd av detta, lång kö. Medan jag står där och väntar på min tur, skriver jag i mitt huvud inledningen till detta blogginlägg och funderar över hur det kan vara så komplicerat att uträtta ett så enkelt ärende. Är det brist på vettighet i systemet eller är det bara jag som inte är gjord för det här samhället?

Tillbaka hos ATG-ombudet får jag, mot kontant betalning, min biljett och ärendet är avklarat. Eftersom jag nu sedan länge tröttnat på alltihopa struntar jag i de övriga ärendena och går hem istället.