Mera frihet
Mot bakgrund av att jag inte är särskilt intresserad av kvantitativa studier, utan föredrar kvalitativa, för jag ingen statistik över mitt bloggande. Men jag besitter ett mått av minne, högst selektivt förvisso, men så är väl också minnet det med vilket vi både kommer ihåg och glömmer. Detta minne gör att jag minns ett och annat, ibland visar det sig också att det jag minns är korrekt (det där är en intressant fråga: Hur förklarar man ett felaktigt minne, i vilken mån är det ett minne, vad är det om det inte är ett minne, och kan ett minne egentligen vara felaktigt?). Nåja, det jag nu minns är att jag ett flertal gånger bloggat om försäljare, till exempel försäljarna av telefonabonnemang.

Med risk för att det uppfattas som att mitt liv är uppfyllt av försäljare och att jag ägnar dem stort intresse, blir det nu ett inlägg till om försäljare.

Jag hyser stor empati för dessa försäljare, deras arbete måste pendla mellan att vara jätteroligt och hemskt påfrestande (men vilka jobb gör inte det?), inte minst med tanke på att det är många som inte uppskattar att bli stoppade av dem på sin väg någonstans. Jag hör till den kategorin som inte uppskattar konfrontationen med försäljaren. Inte för att försäljaren gör ett dåligt jobb eller är otrevlig, nej då, ofta är de både trevliga och flinka i sitt arbete, utan det är detta att de tror att jag vill ägna av min livstid åt att välja och åter välja bland en oändlig räcka av alternativ av vilka samtliga är bättre än alla andra.

Idag visade det sig dock överraskande att jag överlistat systemet. Den unge stilige mannen kommer mig till mötes, på hans t-shirt finns en logga för ett teleföretag. Men det visar sig att han inte säljer abonnemang som jag först tog för givet, utan han vill att jag ska ändra nätleverantör (kan det heta så?) till min fasta telefon. Det är här jag får chansen att triumfera genom att frankt meddela att jag inte har någon fast telefon. Han ser på mig med beundran i blicken, och mumlar lite: ”Det var ett modigt beslut.” och sedan är vårt samtal slut. Och på ett sätt hade han ju lyckats, men han får väl ingen bonus på sin lön för det, även om jag kan tycka att han förtjänade det, för han var både trevlig, och rolig. Hans ärende var ju att genom fina erbjudanden få kunder att lämna konkurrenten, och det har jag ju redan gjort, även om mitt val inte fört mig till det företag han representerar utan ut i val-friheten (alltså friheten från val).

Något val behövde jag således inte göra, men ett par lärdomar blev det ändå av detta: (1) Ta ingenting för givet, inte ens en försäljare från en teleoperatör är alltid förutsägbar i sitt ärende. Det kan finnas något nytt att erfara även i det vi trodde att vi redan visste allt om. (2) Se till att göra val som minskar antalet valmöjligheter, om du vill kunna ägna livet i huvudsak åt de väsentliga valen, de vars alternativ har mer bestående värde än konkurrensen mellan vinstdrivande företag.

Att blott vara en sökare är en tärande tillvaro, att vara en sökare som funnit platsen att söka på, är att vara lycklig.

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. (Matt 6:33; 7:7f)