22 november 2007

Sällskap
Vad gör egentligen hackspettar på vintern? De har uppenbarligen annat för sig. Jag saknar min gode vän som ständigt arbetade med sitt hackande i trädet inom syn- och hörhåll för mig. Den varelse som var en sådan god hjälp i tankarna kring fokusering, uppgift och ihärdighet. Och ett sådant förtjusande sällskap. Mitt föredöme är inte där och påminner mig. Men eftersom jag så påtagligt noterar hans frånvaro, blir även den en påminnelse för mig. En påminnelse om tanken på vad som egentligen är viktigt och värt att ägna uppmärksamhet, tid och kraft åt. Och på sitt sätt, även den ett sällskap.

Inga kommentarer: