Statistik
Får del av lite statistik. Den handlar om hur många procent med olika akademiska examina som får jobb och anses etablerade på arbetsmarkanden ett år efter avslutade studier. För den kategori som stämmer överens med mina ämnen och min examen är möjligheten till arbete strax under 40 procent. Låter ju lite dystert, fast samtidigt betyder det att om jag söker fem arbeten som jag är akademiskt kvalificerad för borde jag få nästan två av dem. Alltså borde jag, statistiskt sett, få åtminstone ett jobb värdigt min akademiska titel om jag söker fem lediga tjänster i branschen. Och det är ju inte så illa.

Fast detta är ju statistik. Verklighet är något annat. Att jag själv till exempel, innan jag fick en examen, hade ett flertal anställningar för vilka jag först nu skulle kunna anses akademiskt kvalificerad, komplicerar ju det hela. Dessutom ser jag i statistiken att de med högre examensgrad än jag själv inom samma ämnesområde, har något sämre möjlighet till etablering på arbetsmarknaden. Betyder det att utbildning minskar i värde ju högre upp i akademins trappor den vindlar?

Ja, inte vet jag. Utöver dessa akademiskt högutbildade stackare inom min egen specialitet, är det endast de med olika grad av konstnärlig utbildning som har sämre förutsättningar på arbetsmarkanden än vad jag har. Vilken tur då att min konstnärlighet endast befinner sig på amatörstadiet, det hjälper ju faktiskt upp den personliga statistiken en del. Men eftersom jag inte alls är säker på att (statistiskt) underläge alltid är det sämsta, kanske detta istället är en utmärkt möjlighet till ett liv med andra styrmedel än statistik och meriter. För verklighet är trots allt något annat än statistik. Verkligheten är nämligen på riktigt.