Festligt
Idag är det dagen för festernas fest. Först högtidlig och i kunglig närvaro genomförd prisceremoni och därefter: Nobelfesten i Stockholms Stadshus. Det finns något tjusigt över hela alltet och det sätter Sverige på världskartan för en dag.

Själv har jag aldrig varit där. Det närmaste jag kommit nobelfestligheterna är väl att jag en gång var god vän med en av servitörerna och att jag igår stod vid samma busshållplats som en proper man i hatt som skulle vara med på prisutdelningen, men som – enligt egen utsago – inte brydde sig om festen i år.

Det är således en hel del som handlar om nobelfesten i dessa dagar; kläder, mat, närvarande, frånvarande, uppförande, pristagare, kungafamiljen, blommorna, dukningen, underhållningen, o.s.v.

Själv fylls jag av tacksamhet över en annan fest, där mina möjligheter att få vara med är betydligt större än oddsen för min närvaro på nobelfesten. Jag tänker på festen i himlen, som är en ständigt aktuell fest, eftersom vi inte riktigt fått besked om exakt när den ska äga rum, bara att den dagen kommer. En fest, med glansen från kungars kung, som ger genljud genom hela mänsklighetens historia och ut över hela världen.

Till den festen är vi alla inbjudna, där görs ingen skillnad på människor. Det inte bara handlar om en fest för andra, utan det är en fest för mig. Förberedelserna är i full gång och snart är det är dags: När festen skulle börja skickade Gud sin tjänare att säga till de inbjudna: ”Välkomna, allt är färdigt.” (Luk 14:17)