Hemligheter
Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. (1 Kor 4:1)

Funderar på hur man förvaltar en hemlighet. En hemlighet är väl en vetskap som man har, men som man inte ska omtala.

Det är adventstid nu, imorgon tänder vi det första ljuset. Även om advent blivit kommersens högtidsstund framför andra, så är denna period, med julen som en kristen högtid för ögonen, något helt annat. Det är en förberedelsetid, en väntan på den som ska komma och som redan har kommit. Undrar om inte detta att förvalta en hemlighet är ungefär som att leva i en ständig adventstid.

Jesus talade i princip aldrig rakt ut om vem han var, utan han lät människorna upptäcka och förstå detta själva, genom att de såg vad han gjorde och hörde vad han lärde. Jesus hade den fulla insynen i Guds hemlighet och förvaltade den genom att inte omtala den, men leva den.

Detta är förmodligen hemligheten med att förvalta hemligheten om Gud. Att leva i väntan på det stora som man känner till men inte omtalar. Att veta att Gud genom Jesus redan är här, samtidigt som hans ankomst står för dörren.

Den ständiga adventstidens förvaltande av hemligheten innehåller ingen kommers. Här saluförs inget evangelium, här avslöjas inga hemligheter, här kan ingen Gud beskådas i affärsgatans skyltfönster. Här kan endast ett liv levas som avslöjar den största av hemligheter: Att livet är en väntan på och förberedelse för att Jesus ska komma, och att livet är ett uttryck för att Jesus redan har kommit.