Änglar
Medan jag putsar änglarna till änglaspelet funderar jag på hur vi putsar på våra egna liv för att de ska te sig änglalika, eller i alla fall blänka lite. Hur vi står där med Häxans (!) putsmedel och gnor för att det ska se bra ut. Och lyckas inte den upputsningen kan vi alltid försöka ändra kriterierna för hur en ängel bör te sig, så att vi bättre passar in som den goda människan.

Allt det där är ju bara yta, inte säger en blank och välputsad yta något om hur det ser ut innanför. Nej, för sådant krävs det en konstitution av ädlare slag än den som våra egna försök till smink och uppryckning kan ge.

En verklig ängel är något helt annat än den lilla figur som inte alls är guld fast den glimmar, utan bara ett resultat av den blandning som mässingens legering består av. Och verklig änglasång är mer än plingandet från några hysteriskt snurrande platta figurer i en liten mänsklig konstruktion.

Verkliga änglar är sådana i vilka Gud bor, vars liv är rent och fläckfritt, de som en gång för alla renats i det bad som återföder och förnyar genom den helige Ande (Tit 3:5). Verkliga änglars sång ljuder långt bortom egoismens självupptagenhet, den klingar genom himlarymden och ut över hela jorden: Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. (Jes 6:3)