Första söndagen i advent
Dagens bibeltexter: Sak 9:9-10; Upp 5:1-5; Matt 21:1-9; Ps 24

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.” (Matt 21:1-11)

Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. (Ps 24:1f; 9f)

De bibeltexter som uppmärksammas på första advent, är sådana som handlar om Jesus ankomst och Jesus oöverträffade makt. Den makt som Jesus står för är inte den som kommer med våld, vapen och osämja, utan hans makt består i nåd, förlåtelse och kärlek. Jesus är den vars Far är hela världens Skapare och vars Ande är alla de troendes Hjälpare. Det är i detta makten ligger, att allt är lagt under hans fötter. (Ps 8:7; 1 Kor 15:27)

Till följd av denna Jesus makt kan Jesus röra sig i världen som dess härskare. När han rider in i Jerusalem gör han det med auktoriteten hos en kung, han hyllas och prisas för den han är. När psalmisten beskriver det hela, handlar det om att dörrar och portar vidgas för att möjliggöra för den bästa tänkbara färdvägen för kung Jesus.

Att världen inte ser ut som regerades den av nådens och kärlekens herre, beror inte på bristen i makten hos nåd, förlåtelse och kärlek, utan på att det inte finns någon plats där Jesus kan vara: Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud. (Matt 8:20b)

Det krävs plats då den som är världens Herre och Frälsare ska ha någonstans att bo, ty Jesus är så stor att inte hela världen räcker för att rymma honom. Den enda plats där Jesus verkligen kan bo är i människornas hjärtan, endast där är det rymligt nog för ärnas konung att draga in. Ett öppet hjärta, med vidöppna portar och höga dörrvalv, är den plats där Jesus denna första söndag i advent vill dra fram för att, likt den gång han red på åsnan in i Jerusalem, bana väg för frälsning och försoning.

Jag ber dig Jesus:
Gör mitt hjärtas portar vida och dess dörrar höga.
Kom in i mitt hjärta, förlåt mig min synd och fyll mig med din kärlek.
Låt din Ande leda mig på dina vägar, så att du kan bli synlig genom mig.
Lär mig att ära dig för den du är och ta emot dig sådan du är.
Amen.