Läste häromdagen
Läste häromdagen en sammanställning över brev, skrivna av Dag Hammarskjöld under hans ungdomstid, till vännerna Rutger Moll och Jan Waldenström. Att läsa brev där bara den ene partens är redovisade (Molls och Waldenströms brev är inte publicerade i boken ifråga), är litegrann som att avlyssna ett mobilsamtal. Man hör bara den ene parten och får gissa vad den andre säger och vad det är som kommenteras. Fast det är klart, kvaliteten på Dags skrivna brev är betydligt högre, framförallt språkligt, än vad de avlyssnade mobilsamtalen som regel bjuder på. Han var onekligen kunnig i formuleringens konst.

Under läsningen av Dags brev (jag kallar honom Dag, ty jag upplever mig vara familjär med herr generalsekreteraren, trots att vi har ett par generationer, klasskillnad, framgång och inte minst döden, emellan oss), drabbas jag av hur ofattbart roligt det måste ha varit att leta reda på breven och söka ordningen bland dem (långt ifrån alla är daterade) och slutligen sammanställa dem.

På det sättet blir läsningen inte bara en läsbar njutning, utan också en dröm om efterforskningens och sammanställningens nöje. Det behöver väl knappast tilläggas att om man bara fångar de små flaken av njutning som flyter omkring i kaoset, kan både glädje och förnöjsamhet bli trevliga reskamrater på färden genom livet, läsningen och drömmarna.