Marginaler
Finner en anteckning gjord av ett fragment som sipprat till mitt öra, från en föreställning som radioteatern gett. Noteringen är: Hon skulle så gärna vilja vara en människa med marginaler.

Sammanhanget för citatet känner jag inte, så jag använder det här lösryckt och med egen reflektion tillfogad. Jag associerar till en hel massa saker, men nöjer mig med en av dem, den som handlar om böckernas marginaler.

För på något vis är livet en berättelse och berättelser återfinns ibland i böcker och böcker har, som sagt, marginaler. Dessa marginaler ger struktur åt boksidorna, gör texten tydlig, ger den ramar och lämnar utrymme för tankar och anteckningar. Ungefär så tänker jag mig att livet med marginaler också ser ut. Med tomrum för ordningens skull och för tankarna och noteringarna.

Jag vill också leva ett liv med marginaler. Helst breda marginaler, så det finns plats för mycket ordning, frihet och reflektion. Ett liv där det som inte är, tomrummen, är det som skapar både struktur och utrymme.

För det är förmodligen som Heidegger påstår, att Varat och Intet egentligen är ett och detsamma. I alla fall är livets berättelse, det som är livets vara, likaväl som böckernas texter, beroende av marginalerna och mellanrummen, alltså det som inte är.